så nu e jag hemma igen från st-sund... det var faktiskt tråkigt att åka hem. Speciellt när en sur och trött D kom o hämta mig,
fasiken va jag hatar när han e sån!! När han verkligen bara e så konstig, när han inte säger nåt och bara är tyst. Det är så frustrerande. Vi sa mer eller mindre ingenting till varandra i bilen på vägen hem och då tar det ändå ett tag att köra :(
Jag är inte en människa som är tyst, jag gillar att prata även fast det bara är skit och helt oväsentliga saker... inte att jag pratar nervöst för att jag inte klarar av när det är tyst men jag gillar att prata. Om hur man har haft det under dagen ect ect... 
Jag har svårt för tystnaden mellan mig och min sambo med andra ord... det är en av sakerna jag inte gillar med honom. Men det finns bra saker som ibland kompenserar för detta :)